Svek och mobbning
Dom senaste 3 åren har jag varit till helvetet och tillbaka, jag minns knappt hur jag hade det innan allt som hänt mig.
2009 började jag bli mobbad, det höll på i 3 år. Det gick så långt att jag började skära mig, satt alltid hemma och blev tillochmed hemskolad. Det hände så mycket mer med mig, men det är inte lämpligt att skriva ut på en blogg. Det är för allvarligt. Och jag hade ingen kompis som stöttade eller hjälpte mig, eller aa, "kompisar" ska man ju inte kalla det.
Jag har tagit så mycket skit för mina kompisar och backat dom i allt, jag har fått slag i ansiktet och fått saker kastade på mig, blivit kallad för hemska saker.. och vad jag fick tillbaks är att dom umgås med dom som mobbade mig. Riktigt sviniga människor är vad ni är, så jävla respektlöst. Ni har ingen skamm i kroppen.
Och nu har jag fått reda på att den jag trodde var min bästa vän sitter och berättar saker till andra som jag sagt till henne i förtroende. Jag vill aldrig ha kontakt med er mer, ni förtjänar mig inte. I hope youre happy with yourself.
Jag har inte många kompisar alls, men de få som jag faktiskt har finns jag alltid för. Jag ångrar att jag gjorde misstaget att finnas där och hjälpa dom som egentligen svek mig hela tiden.
Men nu, när jag har rensat bort alla dåliga människor från mitt liv och jag har fixat mig till den jag är, så mår jag riktigt bra och är starkare än någonsin och gör allt vad jag kan för att förhindra mobbning, det är vad jag vill göra.
min tatuering, "Stronger". Ni förstår nog budskapet :)
Anonym
respekt!
Bäst <3
du har varit mobbad i tre år och du tycker syn dom dig själv...jag har varit mobbad i 6-7 år och lägger ett leende på min mun varje dag. ordet "jag bryr mig inte" existerar inte för man bryr sig så grovt mycket när nån säger nånting.
