En tjej skrev några frågor till mig på bilddagboken som hon ville ha svar på då hon själv är mobbad, så självklart svarar jag på dom, här i bloggen.

 

Att jag var tvungen att gå om 9an.

I början så skolkade jag mig igenom 1,5 år av skolan, eftersom att det var för jobbigt för mig att gå till skolan, jag var för rädd. Mitt vansinne grodde så jävla hårt, och där slutade jag att gå till skolan helt.

 

Jag tappade orken att andas, jag kände mig livlös och som slöseri med plats.

 

svaret är, att jag blev så jävla trött på alla som bara snackade massa skit, så en dag när en tjej kom fram till mig med 2 kompisar till henne och sa "fan va ful du är", så tappade jag kontrollen över mig själv och slog till henne. Med knytnäven. 

Det är inget jag gör i vanliga fall, jag slåss inte. Jag pratar mig ur situationer som en mogen människa, men fan vad skönt det var att slå henne på käften. 

Efter den dagen så har ingen mobbat mig. Jag antar att det spred sig, och att dom blev rädda men vad fan vet jag.

 

Min familj, mina närmaste vänner och all personal på skolan jag gick på. Dock gjorde skolan inte ett skit åt det.

Skeva människor, ingen respekt för barn. Riktigt pinsamt.

 

Ja, jag tänker på det varje dag. Jag kan ligga i sängen på kvällen och börja gråta för att jag får flashbacks, det är hemskt, men det går över.

Jag bearbetar det genom att kolla ner på min midja och läsa "Stronger" av min tatuering. Det påminner mig hur stark jag är och att jag mår bra nu. Dom andra var bara fega, osäkra snorungar som mådde så pass dåligt själva att dom behövde trycka ner någon annan för att må bättre.

Även när folk idag, kan komma fram till mig och kalla mig fet eller ful, så kunde jag faktiskt inte bry mig mindre. Om det är vad folk vill slösa sin tid på, att kalla mig för saker, så be my guest! Jag älskar min kropp och tycker att jag är snygg, tack vare er. Ni är värdelösa för mig, och kommer alltid att vara.