Jag hade ätstörning
Under tiden då jag var mobbad så blev jag kallad för massa saker, men det värsta var när dom kallade mig "fet". Var jag tjock? Nej. Jag hade samma kropp jag har idag, en kurvig och snygg kropp.
Vad fan tänkte ni på när ni sa att jag var fet? Mådde ni bättre av det eller? Osäkra svin.
Jag förstår mig inte på idealet att man ska vara smal för att vara snygg, what the fuck? Jag tycker att kurvigt är finare, men det är ju bara min åsikt.
Hursomhelst, jag mådde så pass dåligt att jag tog åt mig av vad dom sa, och jag började själv tycka att jag var tjock. Jag förlorade mig själv och tävlade om utseendet med alla andra istället för att bara vara Isabelle. Helt plötsligt hade jag ätstörning.
Jag visste inte vart jag skulle vända mig, jag var helt fast i att jag var äcklig och tjock. Jag började skära mig själv, och mina ärr finns kvar på min handled. Det var mitt sätt att uttrycka mig för hur mycket jag skämdes över min kropp. Det var ingen som visste att jag skärde mig, jag döljde det så bra. Det lär vara många som blir förvånade när dom läser dethär nu också.
Men efter alla år av att förstört min egen kropp så har jag nu lärt mig hur jag ska respektera och älska den istället. Smal eller kurvig, vem bryr sig? Jag är fortfarande samma person.
Det händer fortfarande att jag hör "hon är tjock". Men jag tar inte åt mig längre, jag älskar min kropp! Det finns inget bättre än när man är nöjd med sin kropp, och äter när man vill.
Jag behövde få detta ur mig, tack.
såhär ser min handled ut idag.
jp
Du har drömkroppen ! glöm allt folk har sagt till dig, du är snygg ! :)
Du är så stark Bella! glöm aldrig det! finast är du också!
