jag kunde inte tänka klart, mina tankar dödade mig
jag skrek efter hjälp, men ingen ville höra mig
för alla bara snackar och pekar och skrattar
folk trampade ner mig som en fucking dörrmatta
alla mina spöken, dom besökte min själ och förstörde mina dagar
fan, jag önskade att du var där
jag var fast här på jorden, besegrad av högre makter
ville lämna denna jorden, flyga högt över marken
men mina vingar brast, mitt sinne blev fuckat
ingen ville förstå, det fanns ingen som fattade
hur det kändes att leva ensam med känslan "alla hatar mig, jag har aldrig blivit älskad"
vinden kunde vända, men pass på att vänta
idag skulle det hända, jag va trött på att kämpa
alla tröck ner mig, jag ställde mig frågan
fanns ingenting kvar, ni släckte min låga
jag fällde mina tårar, för detta var slutet
slöt mina ögon och välkomnade ljuset
jag ställde en fråga "vad har ni emot mig?"
såg ni hur jag grät? såg ni hur jag led? tårfyllda ögon och ett hjärta som sved
jag satt och drömde, drömde om hoppet
jag drömde att jag hoppade, och det kändes i hela kroppen
en kamp mellan mig och livet, så fort jag mådde dåligt fick jag nya mediciner
jag hade en livsglöd men den brann ut
föraktade er, för att ni hade skapat mig
min spegelbild var krossad och min skugga hatade mig
jag var trött på metaforer som "livet går vidare.."



Kom ihåg mig?