Jag är så jävla trött på att vara orolig för att saker ska hända, vara orolig för att inte veta när någon ljuger för mig..

Det tar död på mig. Om jag träffade mig själv för ett år sen så skulle jag inte känna igen mig själv.

Jag var så självständig och stark, och nu är jag inte det lika mycket och jag måste bli det igen.

Jag lägger ner all min tid på att bry mig dom jag känner, men det känns inte som att jag får samma sak tillbaks.

Jag vill också kunna ta det lugnt, och bara slippa bry mig om allt och alla. Jag vill också komma först.

Jag saknar hur lugnt allting var förra våren och sommaren.. bara lugn och ro. Ingen press.

Jag önskar att min bästavän var hemma nu, behöver tröst från min andra halva.