Snart.

Stänger av min telefon och jag rymmer hemifrån
inga måsten, inga krav
bara jag och mina val
är jagad av min verklighet
skulle vilja speglas av nånting bättre så jag ger mig av

Snart så har jag lämnat staden där jag tog mitt första bloss
där jag en gång bröt mot lagen, där jag lärde mig att slåss
Snart har jag lämnat staden där jag bara ville bort
där jag tog mig själv i kragen för att lämna det för gott
 
Jag har rannsakat mig själv så många gånger att ett antal aldrig stämt
Vill bara lämna allt, för det var längesen jag kände mig hemmastadd
när värmen är borta förändras man
det är inte jag, det är stan som är känslokall.
 
Det var alldeles för längesen jag var nykter
Om jag skulle stanna kvar här slits jag i stycken.
 
Jag bara måste dit för jag kan inte leva på nostalgi
ja, det har kostat tid
men nu ser jag personen jag hoppas bli
Har levt ett låtsasliv som jag känt att jag bara har krossats i
men jag svär, det är inte lätt och va konstruktiv när man väntar förgäves på blomstertid.
 
 

<3

mumin?

bambi




Kom ihåg mig?